Nu tycker jag det är höst. Därför vill jag plocka fram alla flanellskjortor, baka äppelpaj, gå på skogspromenader, beställa hem nya kläder och lyssna på sjuka mängder med bra musik, för att inte tala om hur jag vill skriva egen musik (gärna på svenska). Peppar lite med en bildbomb från Pinterest.


Avrundar med att länka Säkert!s album som förvisso har några år på nacken men är precis lika träffsäker för det.

 

Ojoj, nu kom en våg och sköljde över mig med saknad över Orlando. För ganska precis ett år sedan bokade jag och Hanna flyget till Florida och nu har det snart gått ett halvår sedan vi åkte.

Jag saknar allt, hela upplevelsen - hotellrummet, butiken bredvid lobbyn med fruktansvärt ohälsosamma snacks och alldeles för svagt kaffe, Florida-värmen, alla människorns öppenhet. Men framförallt saknar jag hur självständig jag kände mig. Jag älskade hur jag behövde lita på mina egna förmågor och se att jag klarade mig, jag älskade hur väl jag kunde hantera språket, en enorm egoboost helt enkelt. Käre värld, jag vill så gärna tillbaks. Eller ja, iallafall till något engelsk-talande land. Min dröm just nu är att flytta till London, just för att jag tror att kulturen skulle passa mig fenomenalt, men jag är öppen för andra ställen också.

Jag vet inte. Samtidigt som jag trivs bra med min siatuation nu, det går bra att bo hemma och idén av att söka jobb och fixa körkort, så vill jag mycket mer. Jag vill se världen och utmana mig själv att se vad jag klarar av. För seriöst, skillnaden på hur jag fungerade i miljön i USA och hur jag agerar här hemma är enorm. Och så vill vi ju inte ha det.

Jag önskar jag kunde lägga upp lite bilder från resan, men de ligger undangömda på någon hårddisk, så det får duga med en bild på mig när Hanna och jag åkte färja till Disney World. Tack för den här gången.

 

I torsdags mötte Anna upp mig efter jobbet. Vi mjukstartade med lite fika och småprat och begav
oss därefter mot en av mina absoluta favoritplatser, vilket råkar vara skogen i vårat bostadsområde. 

Anna berättade att hon sedan länge haft höstcravings, och mina kom så fort värmeböljan försvann.
Dagen till ära hade vi hade dragit på oss våra höstigaste koftor (givetvis i grön kulör).

Finns det något finare en hösten ens? Min absoluta favoritårstid! Jag ser verkligen
fram emot att uppleva den fullt ut i år, nu när jag inte har någon skola att återvända till. 

Det bästa botemedlet mot en hjärna, som vägrar vara tyst när en inte orkar tänka på saker längre, är musik. Tack och lov fr denna ljuvliga uppfinning.