Jag skulle ligga på en strand och beundra horisonten. Jag skulle ta med mej mina vänner ut och dansa. Vi skulle kasta glitter och dricka rosa drinkar. Jag skulle hångla med en främling bara för att.

Jag skulle göra något stort, uppleva något nytt, göra någonting jag inte riktigt vågar. Jag skulle tända en gnista och skapa en glöd som håller mej varm. Jag skulle skita i ansvar och förväntningar, jag skulle lita på mej själv och gå efter hur jag känner. Jag skulle göra allt det här och lite till, kanske kan jag då kolla tillbaka på livet och tänka: "det här var allt annat än grått!".

Här var det långa meningar! 

Jag drar mej för att acceptera att jag är tillbaka till alla måsten, snälla bara en liten stund till! Men jag vet att jag måste bita i det sura äpplet och komma in i vardagslunken där det inte finns plats för palmer och ananaser, utan bara uppsatser, prov och inlämningar. Usch.

Idag är det fredag och vi slutar tidigt. Jag borde försöka plugga lite idag, får se hur det går. 

För tillfället njuter jag av mitt nystädade och otroligt mysiga rum. Idag är en sån dag då jag bara blir trött och rastlös på allt. Får se om jag kan göra nå roligt av det som finns kvar av dagen eller om jag bara ska lägga mej tidigt och hoppas att världen känns lite snällare imorgon.

Två veckor kändes som en livstid, på ett bra sätt. Nu sitter jag här hemma i Sverige och det känns mer overkligt än någonsin. Bara igår befann jag mej i en helt annan värld. En värld där de ser på saker annorlunda, tänker olika och har helt andra vardagliga upplevelser än vad jag är van vid. Självklart romantiseras min vistelse i Sri Lanka av att jag hade ledigt från alla måsten ett tag och fick bara vara, men jisses vilket underbart ställe!

 

Jag märker hur tidspräglad vår vardag här i norden är, allt ska vara tidseffektivt och att vänta är det värsta som finns! I Sri Lanka fanns det sällan klockor uppsatta på offentliga platser, om en frågade om tiden fick en inte alltid ett svar. Det var inte lika viktigt med tid, folk tog sin tid att göra det de skulle, ingen brådska. 

Enligt min upplevelse är Sri Lanka ett land med mycket öppna människor, de drar sej inte för att fråga folk på gatan hur de mår eller vad de ska göra idag. Att småprata med främlingar var inget onödigt ont som det ofta ses som här i Sverige. 

Det är också ett land som jobbar för att bygga upp sig själv efter år av inbördeskrig. Fattigdom och dåliga förhållanden är något en stöter på betydligt oftare än hemma. I början gjorde det mej otroligt obekväm som turist, att veta hur jag har det jämfört med dem fick det att knyta sej i magen varje gång. Chocken dämpades med tiden men obehaget hänger kvar. Det får en att känna sej hemskt maktlös, trots att jag inte är den förtryckta, att inte kunna ifrånsäga sej sin position. Jag kanske inte kan dela med mej av min välfärd i sån stor grad att det gör en övervägande skillnad, men jag kan få se hur det är med egna ögon. Det blir ruskigt verkligt när en ser fattigdom på nära håll, det blir mer verkligt för oss som inte kan föreställa oss hur det livet är. Jag tror att det är hemskt nyttigt att se det, att känna hur brutalt orättvist och just verkligt det faktiskt är, att det händer på riktigt. Det ger motivation till att faktiskt göra något, att hitta vägar till förändring och sätt att hjälpa. 

Jag gjorde ingen drastisk insatts men jag valde att donera pengar till det barnhem, Fridsro, som vi besökte (där våra vänner till familjen är väldigt engagerade och jobbar). Dessa pengar ska gå till att inhandla böcker till barnens ganska nyöppnade bibliotek. Eftersom jag själv tycker så mycket om att läsa och vet hur stor inverkan det kan ha på ens liv känns det mycket betydelsefullt att få lägga pengar på just det.

 

Det har varit en underbar resa och redan innan jag åkte längtade jag tillbaka. Jag hoppas att det blir många fler resor till Sri Lanka för min del. Som avslut lägger jag upp några bilder på det tropiska landet som jag aldrig kunde stirra sej mätt på. 

 

Jag hade ingen lång önskelista till min artonårsdag, men kunde jag önska vad som helst vore det att du skulle varit med. 

Suddiga rörelser i ögonvrån. Bakom min rygg väntar du, redo att försvinna. 

Jag väntar hjälplöst på dej. Kom då vem du än är, vad du än är. 

Det bästa botemedlet mot en hjärna, som vägrar vara tyst när en inte orkar tänka på saker längre, är musik. Tack och lov fr denna ljuvliga uppfinning. 

 

Döden är inte något som vanligtivs skrämmer eller bekymrar mej, men på sistonde har jag haft ovanligt mycket kontakt med den. Visst, den skrämmer mej inte nu heller, men jag har insett att det läskiga är att bli lämnad kvar. Att vara medveten om någons totala frånvaro, att det inte längre är en möjlighet att ses igen, inte på denna jord.

 

Jag tänker på allt jag ser och upplever och hur han aldrig kommer uppleva eller se något igen. För mej innebär döden att kroppen och själen skiljs åt. Hans kropp kommer aldrig att uppleva den här sommaren, hans kropp kommer inte få hålla om dem han älskar och hans kropp kommer aldrig gå ut gymnasiet. Vad hans själ beträffar hoppas jag att han hittar ro bortom allt mörker som avslutade hans liv.

Vissa stör sej på att vi minns de döda som mycket bättre personer än de kanske var, jag tycker det är fint. Det visar att det är trots allt det goda som berör oss mest, det är det som vill dröja sej kvar efter döden. 

Det är läskigt att tänka på att desto äldre vi blir, desto mer förstörs vi. Vi blir bara allt vanare att följa samhällets normer och att bli tillsagda hur vi ska tänka. Inte konstigt att vi tappar vår fantasi, och med den försvinner också förmågan att tänka sig in och förstå saker vi inte känner till. 

Vi skulle må bra av att bryta tankemönster. Jag tror vi måste tänka dumt för att göra det. För allt det vettiga är sånt vi är vana vid. Det är nog så att det krävs lite galenhet för att bli fri. 

Där är bra att minnas. Att minnas de stunder som kändes magiska, som kändes värdefulla, som kändes mänskliga. Av sådana stunder bildas det kryphål, titthål och dörrar genom de enorma murarna runt mitt allt för mjuka hjärta. 

Hem-kommen från Italien, såg mycket, upplevde, träffade nytt folk och blev lite klokare. kort sammanfattat!

Helt vanlig vardagskväll, du sitter hemma, livet leker MEN plötsligt är den där, den stora rastlösheten. 

Vad ska jag göra?

Här kommer en hyfsat spontan "att göra"-lista:

Kör lite hemmaspa med egengjorda ansiktsmasker, det kanske inte gör mega mycket men det ger huden en liten boost och, kom igen, det känns megalyxigt! 

Sök tutorials på youtube inom valfritt ämne, förslagsvis en speciell sminkning, men om smink inte är din grej varför inte utöka dina kunskaper i trädgårdsarbete, ett nytt språk eller instrument?

Kolla in dessa sköningar!

Tänk över varför vi exsisterar på denna jord och andra valfria filosofiska funderingar som poppar upp

 

Ha det bra!

Hej! Här var det dött. Bloggen har inte direkt varit en prioritet nu i vår-flänget, men eftersom jag har påsklov passar jag på att ge en statusuppdatering!

 

Påsk med heeela familjen

Ett utbyte till Italien att se fram emot

Massa nationella prov och kursprov

eventuella biobesök och äventyr

 

Det här med utbytet är något jag skrev upp mej på i höstas. Det går ut på att några elever från vår skola ska åka till antingen Belgien, Italien eller Spanien, utbytet heter hearts och är kultur och konst inriktat. Jag är med i Italien-gänget och vi åker vecka 19!! ihhhh så snart! Nästa vår/vinter ska elever från de andra skolorna i utbytet komma och hälsa på oss här i Sverige. 

Känslorna skiftar! Det känns sjukt nervigt, tänk om jag inte kommer överens med min värdfamilj eller om utbytet i allmänhet suger? Men samtidigt är detta en otrolig möjlighet och även om jag är nervös tror jag inte att det kommer bli några egentliga problem.

Det ska bli så kul att vara med om det här äventyret, det känns extra speciellt att få bo med en italiensk familj och ta del av deras vardag, det är ju på det viset en kommer riktigt nära deras kultur. Jag kan tänka mej att det blir en del kulturkrockar, spännande!  Min värd har redan hört av sej och hon verkar väldigt trevlig, tack och lov!

I väntan på ett sms som signalerar att det är dags att bege sej iväg till festen slänger jag väl in ett litet inlägg!

Har inget speciellt att berätta förutom att jag, som dör av nervositet varje gång jag håller tal, höll tal i fredags och det gick galant. Så stolt över mej själv!

Talet handlade om varför vi behöver feminismen, kändes bra att få upplysa folk om något som ligger mej så varmt om hjärtat och är superduper viktigt. 

Jag tog bl.a. upp hur tjejer lätt kan förväntas ha en "good-girl" roll. Just nu kan jag själv säga att jag känner av den. Hur mina föräldrar förväntar sej att jag ska vara lugn och duktig, men jag själv vill inte göra det rätta hela mitt liv. Jag behöver utrymme och frihet att vara ung och dum, annars kommer jag att kvävas! 

Jag vågar inte säga det här till mina föräldrar och jag vet att de skulle bli sårade om de visste att jag ljugit för dem. Så som kompensation för vad jag inte vågar berätta skriver jag det här: Mamma och pappa, jag måste få vara ung och dum! Jag vet att ni bara är rädd om mej men jag måste få göra mina egna misstag i livet, och jag är faktiskt ansvarsfull även när jag försöker att inte vara det. Det är en del av mej. Men snälla förstå att jag behöver frihet, även om ni inte håller med om mina val alla gånger. Jag är rädd att jag kommer sprängas om jag aldrig får visa alla delar av mej, inte bara den ansvarsfulla, moraliskt korrekta och oskyldiga tjejen ni ser. 

 

Nu blinkar min mobil och det är dags att åka, ha en bra kväll.

 

Jag tänkte passa på att tipsa om lite "må bra tips" i detta slask-väder. 

 

Rör på dej! Jag vet att det är något en alltid vet är bra för en men aldrig gör tid för, eller har ork till. Men det är ALLTID såå värt det efteråt. Så låt detta bli en motivation att komma iväg till det där gympasset, göra några enkla övningar hemma eller bara gå på en lugn promenad med bra musik i öronen. 

Det är också, som jag personligen tycker och har upplevt, det bästa botemdelet mot stress. Visst, det kommer inte lösa allt det jobbiga i ditt liv men det ger ett ihållande lugn efteråt + att en får utlopp för alla känslor på nåot vis.

 

Jag har börjat gå på yoga varje söndag och det är jag tacksam för att jag gör. Det är så avslappnande att bara få fokusera på rörelserna ett tag, släppa alla tankar och sträcka ut kroppen på djupet. Det ska bli spännande att se hur jag förbättrar min vighet med tiden, jag som alltid har varit ganska stel. 

Så mitt första och största råd är: rör på dig! Men ta det helt och hållet i din egen takt, det ska vara kul när du väl kommer igång. Är det svårt med motivationen så sätt upp små delmål att kämpa för, återigen inget som känns för stort. 

 

Mitt andra råd är att skippa kolhydrater. Jag vet att det finns många delade meningar över detta men min mamma kör LCHF och hon har aldrig mått så bra som när hon skippar alla kolhydrater. Jag märker själv att jag får ett mycket mer stabilt humör och mer energi när jag skär ner/utesluter kolhydrater i min kost. Var inte rädd för fettet, it's good for you! Så testa en vecka eller två och se hur det funkar för dej! 

 

Gå och lägg dej i tid. Detta är också individuellt men att ha en bra dygnsrytm gör att en orkar mer. punkt slut.

 

Sist men inte minst, läs på om feminismen. Kanske gör det dej arg och frustrerad men det kommer att öppna dina ögon för vad som sker i det samhälle vi lever i. Återigen finns det mååånga åsikter om detta, men det kan väl inte skada att skaffa sej en åsikt med en bra grund (alltså gör din research!!) 

 

Det vara allt från mej denna söndags eftermiddag, nu ska jag åka iväg på yoga. 

Ha det bra, and you can do it!!

 

 

 

Något MYCKET läsvärt!

Hej, i skrivande stund sitter jag på skolan och väntar på skjuts. Denna dag har varit så trött! Det var nästan omöjligt att gå upp imorse! Som tur är slutar vi tidigt på onsdagar, och på både måndagen och tisdagen slutade vi tidigt p.g.a. profildagar. Mycket bra vecka. Försöker plåga mej igenom instuderingsfrågor till ett kommande idrottsprov, det går sådär, men det är skönt att slippa göra det hemma. 

Jag tycker det kan vara en stor lättnad att endast göra skolarbete i skolan, jag kan koncentrera mej bättre då och en slipper stressen över att en borde plugga när en kommer hem. Vår skola har så bra arbetsmiljö också så att stanna är ofta helt okej och ibland till och med roligt. 

Nej men, det jag egentligen tänkte göra var att lägga upp lite kloka ord blandat med underbar stil!

 

 

Idag gjorde vi något som min mamma har pratat om i säkert över ett halvår. Vi satte äntligen upp de gamla (från 40-talet eller tidigare) tapeterna, som vi hittade på vinden, på playwood skivor som ska dekorera samtliga rum. 

Det känns bra att få in nya härligt färgglada och eleganta mönster inför det nya året, speciellt nu när det är mörkt och snö-fattigt.

 

Två dagar kvar av lovet. Det känns inte speciellt roligt att börja igen. Det känns bara som att jag har jobbiga saker framför mej. Det börjar med ett kommande tandläkarbesök dagen efter vi har börjat igen. Sedan kommer vi ha inlämningar och ett prov som måste bli klart innan höstterminen slutar. Vilket är ca två veckor efter vi börjat igen har jag för mej. Sedan kommer vårterminen med alla underbara nationella prov (notera den sarkastiska undertonen). Seeeen kommer tredje året som säkerligen kommer vara dubbelt så stressig som tvåan och ettan, och efter det så är det slut. Men då kommer istället den skrämmande frågan "vad ska jag göra med mitt liv?". 

EN sak ser jag dock fram emot just nu, det är min beställning från Nelly med smått och gott. Fick ett presentkort på femhundra i julklapp så det hela blev gratis och tack vare generös rea på vissa plagg blev det en del.

Men det väger ändå inte riktigt upp allt det andra, fast en kan ju låtsas. 

 

Här kommer några dåliga mobilbilder på tapeternas magnifika mönster:

Ja tycker det är viktigt att komma ihåg att jag får vara intresserad av mode, skönhetsvård, rosa, pärlor och glitter m.m. Bara för att jag brinner för feminism behöver jag inte ge upp saker jag gillar (om jag nu inte gillar patriarkatet, vilket jag med största sannolikhet inte gör eftersom att jag är feminist;))

Det handlar inte om, för mej iallafall, att byta livsstil. Utan att först och främst att byta synsätt och perspektiv. 

Alla ska få vara hur de vill och om det råkar vara efter en stereotyp så är det okej. Så länge en är medveten om att en aldrig ska behöva forma sej efter samhällets syn på kön. Även om det inte går att hjälpa ibland.Om folk inser att intresse beror på personlighet och inte kön. 

Men icket att förglömma är att samhällets könsroller har haft en stor del i att forma den vi är idag. Men det jag vill ha sagt är att alla ska få bli sedda utifrån personlighet och inte kön, även fast dessa könsnormer som finns säkerligen har hjälpt till att forma oss. 

 

Dagens soundtrack: