jag har funderat mycket på det här med vänner den senaste tiden. Hur en klickar med vissa och vissa tål en inte att vara runt. Jag har aldrig förr riktigt insett att jag inte måste umgås med vänner som jag inte längre tycker om eller helt enkelt aldrig kom så bra överens med. jag har alltid nöjt mej med de människor som råkat komma in i mitt liv. Men jag börjar inse att jag har all makt i världen att själv avgöra vilka jag vill lägga min energi på.

Jag var på en fest igår, och helt plötsligt slog det mej att "shit, jag har snart funnits på den här jorden i arton år och det finns väldigt få personer i mina vännerkretsar som jag faktiskt tycker är intressanta.".
livet går fort och borde inte jag fylla min vardag med människor som gör den bättre och inte sämre?
jag är så glad att jag träffade de underbara personer som går i min klass, de har fått mej att inse att alla vänskaper inte är desamma. Förr har det aldrig känts som att mina vänner förstod mej och jag kanske aldrig förstod dem (detta gäller såklart inte dej Adina, du brukade vara den enda som förstod mej), jag trodde det vi hade var så bra som det någonsin blir. Men jag inser mer och mer att det handlar om att hitta de personer som får det att kännas lätt och inte krystat. Jag antar att det är svårt att hitta sånna personer när en är uppväxt i en liten byhåla och har känt samma personer hela livet, isch. Men jag är värd att ha riktiga vänner, jag ska aldrig behöva nöja mej bara för att jag inte tror att det finns något mer här i världen. Det finns så många jag aldrig träffat och så mycket jag aldrig upplevt. Jag längtar intensivt efter alla lärdomar och upptäckter den här världen kan erbjuda.