Joråsåatt, nu har man skaffat en ny frilla inför det nya året. Pixie-kort med en sned lugg. Mycket nöjd, älskar att ha kort hår! Kort är underbart som man säger.

Dock lite orolig över andras reaktioner, vilket man egentligen aldrig ska behöva vara. Med tanke på att det är väldigt kort nu kanske vissa anser att det är för vågat? Men det får de väl tycka så länge jag är nöjd. *Skriver ner på en minneslapp till svaga-moments*

Det kan hända att bilder läggs upp på detta, om Adina vill agera fotograf vill säga.

 

Jo, min egentliga tanke med inlägget var helt enkelt att tipsa om en serie som ALLA borde se, enligt mej. 

Fröken Frimans Krig. Går på ettan och finns på SVTplay.

Förutom att jag älskar miljön och modet under det tidiga 1900-talet då det utspelas så älskar jag också den drivande huvudpersonen Fröken Friman, och den sten hon sätter i rullning. Hon har bestämt sej för att starta en mathandel driven av kvinnor. I det äckligt mansstyrda samhället anses detta vara en skandal, kvinnor ska ju vara i hemmet där deras underutvecklade hjärnor inte behöver försöka förstå politik m.m. 

Denna serie behöver vi. Mycket har förändrats men det bemötande som uppvisas i serien finns även idag. tro mej.

Så jag rekommenderar starkt, men en varning: Valfritt oömtåligt objekt att ta ut sin vrede på kommer behövas.

De senaste dagarna har jag blivit besatt av mitt nu- och framtida liv, samt åter igen kommit till insikt om den sanna nattmänniskan jag är. Det är inte så konstigt man blir deprimerad av att leva på daglig rutin, jag behöver liksom ligga vaken till halv fyra på morgonen och lyssna på musik, skriva och låta hjärtat banka. Jag kan inte vakna sju på morgonen och låtsas att jag får någonting gjort. Och jag blir arg över att jag fungerar på det viset.

Mest arg blir jag på de som inte lyssnar, de som inte vill förstå. De som säger att man borde vara tacksam och bita ihop. Och det ganska man borde, att vara tacksam är någonting hemskt viktigt att ta med sig i livet, men om folk bara kunde förstå att det inte är så enkelt. Att låtsas som ingenting är att ljuga mot mig själv, som att bli spottad i ansiktet gång på gång på gång, för man låter inte sig själv stå för sina egna åsikter. Om man ständigt ska försöka banka in i huvudet att det finns de som har det värre och att ens egna problem inte är tillräckligt stora, då svider det till i mig, för då har man på något vis förlorad respekten för sig själv som individ vilket absolut inte är okej. Det är skriveriet fick en oväntad vändning jämfört med vad jag planerat från början. Men men, avrundar kvällens inlägg med att citera Bo Kaspers Orkester:

Två timmar kvar innan julafton. Dagen före dopparedagen spenderdes i vanlig ordning hos kusinerna med resten av mammas släkt. Jag måste säga att det jag älskar mest med hela julen, och vad som för mig är själva höjdpunkten, är just när tjocka släkten sitter i samma rum och allt är kaos. Barn som springer runt och skriker och alla som intensivt pratar med varandra och bildar ett gigantiskt sorl. Det är så mycket glädje bland alla man växt upp med, med familjen. Och vår släkt är så himla fin, så mycket kärlek för varandra.

Igår var sista skoldagen, som tyvärr inte var min bästa, men fina Anna tog med mig hem till henne efter skolan där vi (läs; hon) klädde julgranen och fixade och donade. Jag låg dock mestadels och varvade mellan att läsa An abundance of Katherines och att halvsova i soffan.

Idag var det min tur att julfixa i hemmet, jag har storstädat rummet, klätt min pyttegran samt lyssnat på julmusik på hög volym. Avslutade med att lägga mig i sängen framför datorn med en julmust som sällskap. Ypperligt.

jul jul jul jul

Julsjukan börjar infinna sig. Här sitter jag i mitt hus med pyntade granar, ljusstakar, inslagna klappar och pepparkakor. ...Onödigt mycket prylar och vetskapen om att vi äter ihjäl oss medan vissa svälter. Det här jul konceptet känns sjukt ibland. Fast för mej är kärnan och det som betyder mest jesus födelse och att få umgås med familjen. Fast allt det här konsument-skräpet hänger ju alltid med varje år.

 

Jag tänkte att jag skulle göra en liten lista på olika vanor som brukar infinna sig runt juletid, mina mini jultraditioner:

* Se MINST en julfilm

* Kolla Mamma och Pappas julklapps gömma för att undersöka paket (endast inslagna, annars blir det inte kul(och nej jag kommer nog aldrig växa ifrån det))

* Pynta julgranen

* Välja den "snyggaste" julstrumpan innan syskonen kommer hem

* Höra Mamma säga "Nää I år ska vi inte ha så mycket mat", varje år för att sedan finna ca 10000 rätter på julbordet

 

Det var allt, I think. Nu ska jag fortsätta att jul-mysa!

You should too!

Äntligen är det fredag! Känns så skönt att veta att det bara är en vecka kvar innan lov, 18-årsdag och julafton. Efter tog jag bussen hem men hoppade av vid biblioteket och lånade en bok åt Amalia, dock kunde jag inte hålla mig och lånade Breakfast at Tiffany's åt mig själv. Har bara läst sexton sidor än, och även fast man verkligen lägger märke till att den är skriven på 50-talet är den fin att läsa, så vackert språk. Plus att boken är väldigt kort så jag hinner lätt plöja igenom det och ändå hinna med min övriga läslista. 

Efter biblioteksbesöket gick jag till mormors lägenhet. Hon var borta i någon timme men jag satt läste och spelade sims under tiden, sen gick jag till ICA och hjälpte henne att handla. Man hade inte kunnat önska mer av dagen; skinande sol och kvalitetstid med min finaste mormor som jag tycker så mycket om. Så himla fin dag! 

Nu ska jag spela Sims, det har kommit en ny värld med 20-talstema som verkar väldigt intressant. Ta hand om er och njut av helgen nu!

Detta är troligen något vi alla känner igen oss i någon gång i livet. Att känna sej blyg. Jag kan i vissa situationer drabbas av blyghet, i andra är jag inte alls blyg. Det beror helt på hur bekväm jag känner mej med människorna runtomkring mej.

Ikväll kommenterade någon min "tysthet" (beror ju på hur mycket man vill lyssna också..). Genast kom de kritiska tankarna: "Skärp dej! Du måste sluta vara så jävla feg!"

Men sen slog det mej. Det är väl inte mej det är fel på, det är väl inte mitt fel att jag aldrig har kännt att jag FÅR och vågar ta plats eller blir lyssnad på och därför lärt mej ett passivt beteende. Det är väl inte mitt fel att jag har en späd röst som inte räcker till för att överrösta andra. 

Så vet du varför jag är tyst?

För att det är inte ofta någon ger en chansen att bryta sej ur den rollen.

 

Vi hade nationella i matte idag. 

Jag tror att jag blir mer stressad av prov än vad jag inser. När jag väl har lämnat in provet och hänger med de andra från klassen efteråt kommer alla slarvfel tillbaka till mej. Det är så otroligt dumma och idiotiska detaljer jag missar. Det är som om själva vetskapen om att det är ett prov och att jag måste vara noga gör att jag inte kan tänka riktigt. Jag blir så förbannat arg på mej själv. Jag hooppas jag med hjälp av den muntliga delen som är kvar kan skrapa ihop till ett E, annars får jag göra om det efter lovet och det ser jag inte fram emot. 

Jag har också fått någon allergisk reaktion av något slag. Det började i Måndags, röda prickar bakom öronen och ner mot halsen. Sedan vart det värre på tisdagen, jag åkte in på hälsocentralen för att kolla vad det var. De gjorde ingen undersökning whatsoever men jag fick iallafall antihistamin tabletter för att ta ner klådan och svullnaden. (känner mej extremt cool för jag går natur och vet hur en allergisk reaktion går till på cellnivå inutikroppen!...okej i stora drag alla fall)

Så nu sitter jag här med kliande käke, haka, öron och hals och lever med den smärtsamma vetskapen om hur dåligt resultat (F) jag kommer få på det nationella provet i matte 3c. wiiiie

 

Klart, slut, huj. 

Jag stannade hemma från skolan idag då all energi sugits ur kroppen. Förra veckan som skulle vara så lugn lyckades bli fullpackad, och med en förkylning på det så sa nog kroppen ifrån. Hur som helst har dagen dels gått ut på att spela sims, men framför allt har jag och mamma kollat på Ärliga blå ögon, en tvserie från 70-talet. Så mysigt att kolla på. Modet, musiken, miljön. Och det faktum att huvudpersonen är så himla cool och självständig. Det är något med mig och gamla filmer som jag inte riktigt kan greppa, kanske är det den lilla hipstern i mig som tar plats, men jag tilltalas så mycket mer av realistiska, starka karaktärer i sämre bildkvalité (som jag bara tycker är charmigt och mer behagligt att titta på) än någon sexistisk actionrulle i 1080p.

 

 

 

Uppdatering från någon som uppskattar de snötunga barrskogarna och tystheten extra mycket just nu. 

 

Denna helg åkte jag och mamma till Stockholm för att shoppa och bo på hotell. Även om min mamma går mej på nerverna GANSKA ofta gick det helt okej. Det blev mest julklapps-shopping men inte enbart så klart...

 

Efter tio timmars sömn vaknade jag upp...sjuk. Oönskat resultat, hehe. Kände redan igår att kroppen inte alls hängde med i svängarna. Men idag har jag alltså ont i huvud, mage, är febrig och förkyld.

För att på något sätt kurera mig har jag kollat på A bag of hammers (som förövrigt den fenomenala Johnny Flynn skrivit musiken till, en sann fröjd för öronen) och spelat Sims. Spelar Sims gör jag fortfarande, men jag har bytt ut filmen mot Mando Diaos Infruset. Kanon, tycker jag.

Till sist klämmer jag in lite bilder från Pinterest och hoppas ni är friska och glada och tar vara på vinterhelgen!

 

Ja, hösten gick ju över till vinter på en eftermiddag. Spännande det där med väder och naturens underverk egentligen. Det är som magi, så vansinnigt vackert när man tänker efter.

När jag tog bussen hem halv nio så var himlen virvlande vitprickig. Och när jag hoppade av bemöttes jag av vår bys sanna anda - oplogade trottoarer. Intressant ändå hur de år efter år i princip struntar i vår gata när det gäller plogning, alltid är det decimeterhög snö. Så jag var bra nog anfådd och blöt när jag klev innanför dörren, men det var fint ändå. Gjorde iordning en stor kopp te och skar en skiva hembakt mintchokladkaka som jag köpte idag på en julmarknad. Dessutom har jag satt igång Niotillfems eminenta julplaylist, sådär gammal och go musik som får en att hamna i en helt annan tidszon. Lyssna lyssna!

 

Trött på vardagen, trött på mej själv. Önskar sådär bajs-mycket att jag kunde bli någon annan över en natt. Undrar hur jag skulle vilja vara om det var möjligt. 

Jag har ingen aning. Skulle jag ha någon aning kanske det inte skulle vara frustrerande. Då skulle jag åtminstone ha en vision om vilken sorts människa jag vill utvecklas till. Så att jag sedan kunde styra min handlingar efter det.

En sak är jag säker på, jag vill utvecklas. 

Vilket jag anser händer i samband med nya möten. Både med människor och platser, eller varför inte tankar. 

 

Inspo är så himla underskattat när man bara är trött på livet, litet som stort inspo: Det ger en motivation att kämpa. Det behöver inte vara en stor dröm, man kanske ser en kaffekopp och inspireras till att inreda sin framtida egna bostad, eller kanske lägger ut en outfit som gör att morgondagen känns lite mer speciell. vad som helst kan fungera, det hänger på att drömma stort och litet. 

Helgen har varit fullkomligt fullpackad. Både igår och idag har jag stått på julmarknader och sålt för mitt UF-företag. Igår stod jag med Emma, och efter det drog jag till Bollnäs och spelade på Musikcafé och umgicks med fina vänner. Idag var Anna så godhjärtad och höll mig sällskap under byns julskyltning. När vi var klara åkte vi hem till mig och kollade på Epic och drack varm choklad. Tyckte det var så himla mysigt.

Det känns som att jag tagit vara på helgen, och jag känner mig glad vilket är fantastiskt skönt. Dessutom har vi inga större grejer i skolan den kommande veckan, vilket är enormt skönt för mig och mitt psyke. Ska ta vara på min fritid på bästa sätt hade jag tänkt. Vi börjar redan nu med en gammal singel på vinyl med Rick Astley. Det finns ju inget som romantiserar vardagen mer än vinyl i mörkret, tycker jag.