Detta är troligen något vi alla känner igen oss i någon gång i livet. Att känna sej blyg. Jag kan i vissa situationer drabbas av blyghet, i andra är jag inte alls blyg. Det beror helt på hur bekväm jag känner mej med människorna runtomkring mej.

Ikväll kommenterade någon min "tysthet" (beror ju på hur mycket man vill lyssna också..). Genast kom de kritiska tankarna: "Skärp dej! Du måste sluta vara så jävla feg!"

Men sen slog det mej. Det är väl inte mej det är fel på, det är väl inte mitt fel att jag aldrig har kännt att jag FÅR och vågar ta plats eller blir lyssnad på och därför lärt mej ett passivt beteende. Det är väl inte mitt fel att jag har en späd röst som inte räcker till för att överrösta andra. 

Så vet du varför jag är tyst?

För att det är inte ofta någon ger en chansen att bryta sej ur den rollen.