Hallihalloj!

Livet rullar på som vanligt, skolan matar på med "to do's" och i annars önskar jag mej en pojkvän och en egen lägenhet... helst i Göteborg.

Ikväll var jag på Catching fire på bio, otroligt välgjord film! Jag har läst alla böcker så jag visste redan handlingen, som också är otroligt välgjord och intressant, men filmen tog ändå licksom andan ur en. I recommend it highly!

 

Jag älskar hur storyn är så sjukt realistisk genom alla böcker. Jag menar, i andra filmer där en hjälte hyllas framställs hjälten ofta som något slags helgon som alltid slåss för "the right cause". Katniss brydde sej faktiskt inte om att rädda folket från början, bara om att skydda sin familj. I motsatts till en hjälte som alltid är osjälvisk känns Katniss som en mycket mer realistisk hjälte. hon är bara en tonårs flicka som är förbannad på huvudstaden och vill skydda sin familj, hon reagerar som en också. Hon kommer ju också hjälpa folket men det är skönt att det inte är någon film där hjälten alltid sitter inne med de rätta svaren och har en oklanderlig moral, det blir helt enkelt mer relaterbart. 

 

Joråsoatt, snart är det jul, sen är det nyår. Appropå det har jag ett litet presenttips! Ge bort en blandskiva med mottagarens bästa låtar! + några nya rekommendationer för ökad variation. Jag tycker åtminstone att det är en mycket fin gåva att få och ge, personlig, om man nu väljer låtarna med omtanke vill säga. ;)

 

Jag har kommit in i en sån där period vi alla har i våra liv ibland, då man lyssnar på Jeff Buckleys cover av Hallelujah irriterande mycket. Eller är det bara jag som får sånna? Den och Fix you med Coldplay är antagligen de mest känslosamma låtarna jag känner till, så vackra! 

 

Nu ska jag återgå till serie tittande eller eventuellt målande, ha en fin lördagsnatt!