Vi sitter i Annas sovrum med en oroväckande känsla i våra magar. Nu är det liksom över. Tillbaks på ruta ett. För imorgon flyttar vi hem igen. 

I januari började vi på allvar planera ett helt nytt kapitel i våra liv - att flytta hemifrån. Vi visste redan att det var fruktansvärt svårt och vi visste att det inte skulle vara permanent. Men vi kämpade för att få vår vilja igenom, sparade flitigt våra extraslantar, lyckades hitta ett tre-dagars inventeringsjobb, kontaktade människor och bad varje dag att det på något sätt skulle lösa sig. Och löste sig, det gjorde det tillslut. För den första juni stod vi helt euforiska med varsin hemnyckel i händerna och möbler i hela vardagsrummet. 

Men nu har tre månader gått och vi har bara några enstaka timmar kvar. Vad gör man då? Hur gör man för att hålla sig levande? Hur behåller man inspirationen, motivationen och kreativiteten? Vi bestämmer oss för att ta vara på varenda sekund. "Ta på dig varma kläder och något att sitta på", och så klättrar vi ut genom Annas sovrumsfönster och sätter oss ute på taket och tittar ut mot byn. Och medan vi sitter där hinner solen gå ner och stjärnorna dyker upp en efter en tills vi tillslut är omgivna av ett glittrande mörker.

Vi kan inte avsluta kapitlet utan något nytt som väntar på oss när vi återvänder hem. Så vi bestämmer oss för att starta en gemensam blogg. Kanske låter det blekt, men det är stort på sitt sätt. Här kan vi uttrycka oss, utveckla vårt skrivande och helt enkelt känna att vi har en kreativ avlastningsplats.

Så hur gör man för att hålla sig levande? Man hittar något man brinner för och bestämmer sig för att vandra rätt in i elden.