Ikväll gick mamma och jag ut i skogen, vi pratade om framtiden, skolarbeten och hästar. Mycket mysigt.

Jag kan inte annat än att förundras över att en sån vacker natur befinner sig alldeles utanför min dörr. Tio minuters promenad så är man uppe på ett berg med makalös utsikt över en sjö, några gårdar, lägre berg och såklart massor av träd som börjar anta höstens dova nyanser. Yttligare tio minuter så står man mitt ibland träden, då och då blåser en försiktig bris ner några gula löv från kala grenar. 

Och efter denna översdos av skönhet får man gå in och ta en kopp thé medan bekymmer får lämna plats åt lyckligare tankar.