Jag är en person som uppskattar ensamheten. Jag föredrar kravlösa helger då man kan sova hur länge man vill och strunta fullkomligt i att vara produktiv. Om man nu inte vill vara produktiv, då lymlar blir det fart.

Kvällens planer gick i stöpet, men jag vänder på det hela och ser till att jag mår så himla bra ändå. En lång härlig dusch, hårinpackning, raka benen för första gången sen mitten av sommaren, fotbad, fika och film. Så ska det se ut. Bakade även småkakor idag, mina favoriter.

Och jag måste medge att kvällar som denna är det som gör mig sådär pinsamt glad och får mig att vilja leva livet ända ut i fingerspetsarna, tills hela jag exploderar och svävar runt i miljontals partiklar utspridda runtom hela världen. Det är som att världen faktiskt stannar upp och påminner mig om den jag är och vad jag vill. Sånt som är så himla lätt att glömma bort när man spenderar fem dagar i veckan i en skola där man inte vill vara. Tack, lördagar. Tack för att ni blåser liv i mig.