I väntan på ett sms som signalerar att det är dags att bege sej iväg till festen slänger jag väl in ett litet inlägg!

Har inget speciellt att berätta förutom att jag, som dör av nervositet varje gång jag håller tal, höll tal i fredags och det gick galant. Så stolt över mej själv!

Talet handlade om varför vi behöver feminismen, kändes bra att få upplysa folk om något som ligger mej så varmt om hjärtat och är superduper viktigt. 

Jag tog bl.a. upp hur tjejer lätt kan förväntas ha en "good-girl" roll. Just nu kan jag själv säga att jag känner av den. Hur mina föräldrar förväntar sej att jag ska vara lugn och duktig, men jag själv vill inte göra det rätta hela mitt liv. Jag behöver utrymme och frihet att vara ung och dum, annars kommer jag att kvävas! 

Jag vågar inte säga det här till mina föräldrar och jag vet att de skulle bli sårade om de visste att jag ljugit för dem. Så som kompensation för vad jag inte vågar berätta skriver jag det här: Mamma och pappa, jag måste få vara ung och dum! Jag vet att ni bara är rädd om mej men jag måste få göra mina egna misstag i livet, och jag är faktiskt ansvarsfull även när jag försöker att inte vara det. Det är en del av mej. Men snälla förstå att jag behöver frihet, även om ni inte håller med om mina val alla gånger. Jag är rädd att jag kommer sprängas om jag aldrig får visa alla delar av mej, inte bara den ansvarsfulla, moraliskt korrekta och oskyldiga tjejen ni ser. 

 

Nu blinkar min mobil och det är dags att åka, ha en bra kväll.