Joråsåatt, nu har man skaffat en ny frilla inför det nya året. Pixie-kort med en sned lugg. Mycket nöjd, älskar att ha kort hår! Kort är underbart som man säger.

Dock lite orolig över andras reaktioner, vilket man egentligen aldrig ska behöva vara. Med tanke på att det är väldigt kort nu kanske vissa anser att det är för vågat? Men det får de väl tycka så länge jag är nöjd. *Skriver ner på en minneslapp till svaga-moments*

Det kan hända att bilder läggs upp på detta, om Adina vill agera fotograf vill säga.

 

Jo, min egentliga tanke med inlägget var helt enkelt att tipsa om en serie som ALLA borde se, enligt mej. 

Fröken Frimans Krig. Går på ettan och finns på SVTplay.

Förutom att jag älskar miljön och modet under det tidiga 1900-talet då det utspelas så älskar jag också den drivande huvudpersonen Fröken Friman, och den sten hon sätter i rullning. Hon har bestämt sej för att starta en mathandel driven av kvinnor. I det äckligt mansstyrda samhället anses detta vara en skandal, kvinnor ska ju vara i hemmet där deras underutvecklade hjärnor inte behöver försöka förstå politik m.m. 

Denna serie behöver vi. Mycket har förändrats men det bemötande som uppvisas i serien finns även idag. tro mej.

Så jag rekommenderar starkt, men en varning: Valfritt oömtåligt objekt att ta ut sin vrede på kommer behövas.

jul jul jul jul

Julsjukan börjar infinna sig. Här sitter jag i mitt hus med pyntade granar, ljusstakar, inslagna klappar och pepparkakor. ...Onödigt mycket prylar och vetskapen om att vi äter ihjäl oss medan vissa svälter. Det här jul konceptet känns sjukt ibland. Fast för mej är kärnan och det som betyder mest jesus födelse och att få umgås med familjen. Fast allt det här konsument-skräpet hänger ju alltid med varje år.

 

Jag tänkte att jag skulle göra en liten lista på olika vanor som brukar infinna sig runt juletid, mina mini jultraditioner:

* Se MINST en julfilm

* Kolla Mamma och Pappas julklapps gömma för att undersöka paket (endast inslagna, annars blir det inte kul(och nej jag kommer nog aldrig växa ifrån det))

* Pynta julgranen

* Välja den "snyggaste" julstrumpan innan syskonen kommer hem

* Höra Mamma säga "Nää I år ska vi inte ha så mycket mat", varje år för att sedan finna ca 10000 rätter på julbordet

 

Det var allt, I think. Nu ska jag fortsätta att jul-mysa!

You should too!

Detta är troligen något vi alla känner igen oss i någon gång i livet. Att känna sej blyg. Jag kan i vissa situationer drabbas av blyghet, i andra är jag inte alls blyg. Det beror helt på hur bekväm jag känner mej med människorna runtomkring mej.

Ikväll kommenterade någon min "tysthet" (beror ju på hur mycket man vill lyssna också..). Genast kom de kritiska tankarna: "Skärp dej! Du måste sluta vara så jävla feg!"

Men sen slog det mej. Det är väl inte mej det är fel på, det är väl inte mitt fel att jag aldrig har kännt att jag FÅR och vågar ta plats eller blir lyssnad på och därför lärt mej ett passivt beteende. Det är väl inte mitt fel att jag har en späd röst som inte räcker till för att överrösta andra. 

Så vet du varför jag är tyst?

För att det är inte ofta någon ger en chansen att bryta sej ur den rollen.

 

Vi hade nationella i matte idag. 

Jag tror att jag blir mer stressad av prov än vad jag inser. När jag väl har lämnat in provet och hänger med de andra från klassen efteråt kommer alla slarvfel tillbaka till mej. Det är så otroligt dumma och idiotiska detaljer jag missar. Det är som om själva vetskapen om att det är ett prov och att jag måste vara noga gör att jag inte kan tänka riktigt. Jag blir så förbannat arg på mej själv. Jag hooppas jag med hjälp av den muntliga delen som är kvar kan skrapa ihop till ett E, annars får jag göra om det efter lovet och det ser jag inte fram emot. 

Jag har också fått någon allergisk reaktion av något slag. Det började i Måndags, röda prickar bakom öronen och ner mot halsen. Sedan vart det värre på tisdagen, jag åkte in på hälsocentralen för att kolla vad det var. De gjorde ingen undersökning whatsoever men jag fick iallafall antihistamin tabletter för att ta ner klådan och svullnaden. (känner mej extremt cool för jag går natur och vet hur en allergisk reaktion går till på cellnivå inutikroppen!...okej i stora drag alla fall)

Så nu sitter jag här med kliande käke, haka, öron och hals och lever med den smärtsamma vetskapen om hur dåligt resultat (F) jag kommer få på det nationella provet i matte 3c. wiiiie

 

Klart, slut, huj. 

Uppdatering från någon som uppskattar de snötunga barrskogarna och tystheten extra mycket just nu. 

 

Denna helg åkte jag och mamma till Stockholm för att shoppa och bo på hotell. Även om min mamma går mej på nerverna GANSKA ofta gick det helt okej. Det blev mest julklapps-shopping men inte enbart så klart...

 

Trött på vardagen, trött på mej själv. Önskar sådär bajs-mycket att jag kunde bli någon annan över en natt. Undrar hur jag skulle vilja vara om det var möjligt. 

Jag har ingen aning. Skulle jag ha någon aning kanske det inte skulle vara frustrerande. Då skulle jag åtminstone ha en vision om vilken sorts människa jag vill utvecklas till. Så att jag sedan kunde styra min handlingar efter det.

En sak är jag säker på, jag vill utvecklas. 

Vilket jag anser händer i samband med nya möten. Både med människor och platser, eller varför inte tankar. 

 

Inspo är så himla underskattat när man bara är trött på livet, litet som stort inspo: Det ger en motivation att kämpa. Det behöver inte vara en stor dröm, man kanske ser en kaffekopp och inspireras till att inreda sin framtida egna bostad, eller kanske lägger ut en outfit som gör att morgondagen känns lite mer speciell. vad som helst kan fungera, det hänger på att drömma stort och litet. 

Mitt liv just nu: A boring hell.

Skulle sitta trevligt med lite kul så att jag glömmer bort allt jag ska göra, hur stressigt jag kommer ha det de två närmsta veckorna och hur nervös jag är för en muntlig presentation som jag inte ens behöver göra (??)

Men helgen blir väl som vanligt, dega hemma, försöka få lite arbete gjort och behöva stå ut med min mamma som inte är min favoritperson att umgås med. 

 

uuuurgggh, vill byta liv med någon, några frivilliga??

Slänger väl in lite kläd-inspo som plåster på såren.

 

Skulle gärna vilja ha till nyår.

Känns sååå himla rätt med glitter och stickat på vintern!

Glitter fungerar också som en utmärkt tröst när man är ledsen. 

Har alltid och kommer alltid vara svag för sådant överdramatiskt glittrigt skit som ingen någonsin skulle kunna ha på sej i vardagen.

Idag var en sån innerligt hemsk dag. En sån dag man bara vill radera ur minnet för att kunna glömma hur ruskigt dåligt den fick en att må. Min generella status under hela dagen har varit en zombie på gränsen till gråt. Jag vet inte hur men något bara slog om nån gång påväg till skolan. Har inte ens haft någon matlust idag, då kan jag säga er att något är fel. 

 

Kram från en som hoppas på bättre tider och en magisk formel för att bota dåliga dagar.

Halloj!

Idag var det en kille i min klass som frågade om någon var feminist. en aning spydigt och jag vet att han har en "manshatarsyn" på feminism. Jag tänkte svara men jag gjorde det inte. Jag tänkte säga "ja, jag är det. vadå är inte du?!" och om han sa nej tänkte jag säga "så du tycker alltså inte att kvinnor ska få samma rättigheter som män?"
Men jag bara gjorde det inte, jag tänkte "äh jag vill inte behöva argumentera varför jag tycker såhär. Han är säkert en sådan som inte tror på att feminism betyder jämställdhet"
Men va fan sa jag inget för! Jag är ju feminism! och det är absolut inget ofattbart eller udda att vilja ha lite förbannad rättvisa i samhället. Jag ska inte behöva framstå som någon irriterande tjej som jämt ska "bråka" bara för att jag inte håller med om samhällets syn på kvinnor och män.
Samtidigt insåg jag hur feg jag är med att slänga iväg frasen "ja, jag är feminism."
Det är hemskt att jag känner mej rädd inför detta. Men hädanefter när jag överväger att säga något kan jag kolla tillbaka på detta ögonblick och minnas hur frustrerad jag kände mej efteråt. Även om han som frågade hade försökt med något slags förtryck för att inte behöva lyssna är det värt det. För många saker står still på grund av rädslan för att uttrycka sina åsikter.

ha en fin fortsatt måndag.

Hallihalloj!

Livet rullar på som vanligt, skolan matar på med "to do's" och i annars önskar jag mej en pojkvän och en egen lägenhet... helst i Göteborg.

Ikväll var jag på Catching fire på bio, otroligt välgjord film! Jag har läst alla böcker så jag visste redan handlingen, som också är otroligt välgjord och intressant, men filmen tog ändå licksom andan ur en. I recommend it highly!

 

Jag älskar hur storyn är så sjukt realistisk genom alla böcker. Jag menar, i andra filmer där en hjälte hyllas framställs hjälten ofta som något slags helgon som alltid slåss för "the right cause". Katniss brydde sej faktiskt inte om att rädda folket från början, bara om att skydda sin familj. I motsatts till en hjälte som alltid är osjälvisk känns Katniss som en mycket mer realistisk hjälte. hon är bara en tonårs flicka som är förbannad på huvudstaden och vill skydda sin familj, hon reagerar som en också. Hon kommer ju också hjälpa folket men det är skönt att det inte är någon film där hjälten alltid sitter inne med de rätta svaren och har en oklanderlig moral, det blir helt enkelt mer relaterbart. 

 

Joråsoatt, snart är det jul, sen är det nyår. Appropå det har jag ett litet presenttips! Ge bort en blandskiva med mottagarens bästa låtar! + några nya rekommendationer för ökad variation. Jag tycker åtminstone att det är en mycket fin gåva att få och ge, personlig, om man nu väljer låtarna med omtanke vill säga. ;)

 

Jag har kommit in i en sån där period vi alla har i våra liv ibland, då man lyssnar på Jeff Buckleys cover av Hallelujah irriterande mycket. Eller är det bara jag som får sånna? Den och Fix you med Coldplay är antagligen de mest känslosamma låtarna jag känner till, så vackra! 

 

Nu ska jag återgå till serie tittande eller eventuellt målande, ha en fin lördagsnatt!

Matte diagnos, skip bo hos farmor, styrketränign med syrran. Så har min fredag sett ut, so far so god. 

Ikväll blir det tacos och spa med syster, hon ska på finmiddag imorgon så piff är i sin ordning. :)

Mysigt, vilket är den offeciella fredagskänslan enligt mej. Det eller fest.

 

Övriga fredagskänslor idag då? jo, boys boys boys! <3 varsågod.

Du med dina chokladbruna ögon, shit vad jag smälter när du riktar dem mot mina klarblå. Det brun/röda håret och dina vackra händer kan distrahera mej i oroväckande lång tid. Det där leendet du har på läpparna gör mej tokig. Det är nästan inte synligt, lite kaxigt men ändå snällt. Om allt annat inte spelade någon roll skulle jag möta de där chokladbruna ögonen, dra händerna genom det där brun/röda håret och kyssa det där leendet.

Varför får du mej att känna mej som skit? Varför får du mej att känna mej liten och dum? Född följare, född svag, är det verkligen jag?

Nej, jag vet att jag inte är den du ser.

Men du vill inte titta djupare, du bryr dej bara om dej. Så varför bryr jag mej?

Hej hej!
Idag är det fredag. Joy!
Halvdag i skolan, sedan drog jag hem och släppte lös lite kreativitet. Efter det har jag bara myyyyst med ljus, parks and rec. och musik! Inga speciella planer för idag, förutom att ta ett bad och bara mysa.

Ibland har man en dålig dag. Ibland har man bara en dålig halvdag. Ibland blir livet piss när man har avslutat en helt vanlig skoldag och plötsligt blir man frustrerad på sig själv och alla andra som existerar. Ibland är man så less att man går raka vägen till sängen och slocknar när man kommer hem och vaknar någon timme senare av att pappa ropar att det är mat. Idag är en sån dag.

 

Anldeningar:

*Jag ska få möjlighet att gör en resa till Italien i vår, men människorna jag ska åka med känns si sådär.

*Människor i allmänhet kan vara sååååå irriterande

*Mej och mina brister

 

Ha en fin kväll!

 

 

Hej hej!

Idag hade vi sovmorgon, mycket behövligt. Vi gick i skolan till fyra vilket är lite tråkigt eftersom det är bäcksvart när man ska åka hem. Meeeen sista lektionen var idrott då vi hade styrketräning, det var riktigt skönt att få svettas som en gris och bli helt slut i kroppen. Det var ett tag sedan märkte jag...

Lovar mej själv gång på gång efter ett härligt träningspass eller en springtur att jag ska göra det oftare, men gör jag det? NEJ. Att det ska vara så trögstartat!

Sen jag kom hem har jag bara slappat framför några avsnitt av Parks and recreation, grym serie, otroligt rolig! Har inte ens tagit av mej träningskläderna eller duschat, jag blir så inaktiv när det är mörkt ute. Jag brukade tycka om det, uppskatta vintern och hösten och tycka att alla som tjatade om hur mycket de vill ha vår eller sommar var knäppa, men nu har jag helt plötsligt blivit en av de där! 

 

Jag saknar min syster. Vi har kommit varandra mycket närmare sen hon fick barn. Det var som att äntligen få den syster jag aldrig haft, Under hela min uppväxt har vi inte pratat speciellt mycket, eller kanske inte ens tyckt om varandra. Men för cirka ett år sedan började vi få kontakt och jag kände äntligen att hon var min syster. Hon ska komma hem till helgen och det är fint att ha det att se fram emot i detta höstmörker.

 

Ha en underbar tisdagskväll! 

Ikväll väntas Halloween mys med härliga personer! Vi ska äta onyttigt och kolla på skräckfilm, det senare är jag dock inte så taggad för. Skräckfilmer och jag går inte ihop, oh well, jag får väl gömma mej bakom någon.

Igår kväll hängde jag med ku (kyrkans unga), vi tävlade, pratde och hade kul från kl sju till tre på natten. Det hela avslutades med sång i kyrkan som var piffad med kuddar, filtar och ljus. Idag vaknade jag runt tolv och åt frukost till Gilmore Girls. Nu hade jag tänkt ta mej en prommenad så att jag inte slöar bort hela dagen. 

 

Jag känner mej oroväckande shopping-sugen idag, men jag får tygla mej tills jag ska till Sundsvall i helgen. Istället lägger jag upp lite inspirationsbilder att drömma till. 

Dagens tips: Lyssna på albumet Infruset med Mando Diao, sjukt fint och det är Gustaf Frödings dikter som utgör texten. När jag först började lyssna på albumet tycket jag att det var helt ok, En Sångarsaga var min bästa. Dock tyckte jag att det var lite svårt att förstå texterna helt ut. Men med tiden har alla låtarna växt på mej och nu får jag titt som tätt cravings efter den musiken. I mina öron låter de allihop som sagor eller vaggvisor. Mysigt!

I detta nu lyssnar jag på: Matt Corby – Brother,

lagar mat och förbereder hemmaspa. När detta är klart ska jag mysa ner mig och kolla på "The heat". Idag är en bra dag, har inte varit såhär nöjd med att bara vara hemma och ta det lugnt på ett bra tag. Den där förbannade rastlösheten. 

 

Jag vill vara kär. Jag vill känna det där pirret när man öppnar facebook och ser att man har ett nytt meddelande, eller ännu bättre, när man går för att möta honom med bultande hjärta och ett fånigt leende. Jag vill uppleva en ny första kyss. Jag vill känna mej hopplöst klumpig och fnittrig i hans närvaro (men han ska ofc bara tycka det är sött). Jag vill vakna på morgonen och ha ett sms med ett "Godmorgon <3" i. Jag vill kunna prata om allt med honom. 

 

Ha en fin tisdag!

Känslan när man gör något fast man vet att man kommer att man inte kan, när man vet att det är kört. När man gång på gång måste göra bort sej. Muntliga presentationer, I hate it. Men samtidigt vet jag att jag överlever och kanske finns det möjlighet att jag blir lite bättre på det varje gång jag står där och skakigt säger det jag ska säga. 

 

En annan underbar känsla är när man verkligen tar en chans och visar sej sårbar inför någon annan och denne någon är inte intresserad. Sedan går man runt och känner sej som en idiot och oroar sej över vad andra ska tycka. Det är väl inget alls att skämmas för men jag blir så paranoid. 

 

Jag vet att han har lagt märke till mej och att han måste ha varit lite intresserad. Men han ville väl inget mer med det. Inte jag heller från början men sen tänkte jag "äh, man måste väl leva lite!". Jag brukar alltid spela säkert, det kanske är dags för lite ändring. Jag må ha chansat men det blev inte som jag hade tänkt mej. Fast det blir det aldrig.

Det här är antagligen inte det mest intressanta att läsa om, men jag behövede "get it out of my system". Ventilera känslorna via text. Mycket nyttigt för att få perspektiv o.s.v.

 

 

Men nu hör det till det förflutna och idag var en bra dag! Vi hade poängjakt på skolan. Det innbär att hela skolan delas upp i olika lag som ska utföra en lista med underliga uppdrag för att få poäng. Jag kan inte annat än att älska min skola.

Idag har jag (och mitt fabulösa lag ofc!) bland annat:

• Skapat en egen pokémon, den hette Reenaav och var helt fabulös, eld typ.
• Gått fram till en främling på stan och sagt "aa det tycker jag också!" och sedan börjat prata med denne som om vi kände varandra. Det var en trevlig småbarnsmamma som bjöd in mej till hennes barns Halloweenkalas. Roligt när de hakar på och bjuder på sej själv.
• Filmat när samtliga ur mitt lag gjorde Harlemshake på tågstationen
• Blivit fasttejpad 2 dm ovanför marken vid en stolpe
•  Bett en pensionär skriva på ett kompiskontrakt
• "Titanicat" med en lärare (detta gjorde dock inte jag)

Trots att vi klarade av dessa och många fler fantastiska utmaningar så vann vi inte. Men vi hade kul och jag kommer garanterat använda de här minnerna för att bli på bättre humör när jag har en dålig dag!

 

 

 

och hej förkyldning! Som ett brev på posten!

Jag har egentligen inget vettigt att skriva om, förutom att jag är förkyld, för det är jag faktiskt. punkt.

Igår kväll var jag och Sofie på sminkkurs. I goodiebagen som medföljde var de snälla nog att slänga med ett papper och en penna, gissa vilka som satt och antecknade för glatta livet. Inte var det vi inte...eller jo. haha, jag känner mej så rastlöst dryg idag, det kan bero på kaffet, det har den effekten på mej. 

 

I helgen kommer brorsan, hans sambo och deras två barn, kevin och Linus, hit. Jag kommer inte få en lugn stund, favorit faster å allt. ...dock är Linus rädd för mej. skitunge, fast han är söt så det väger upp. 

I övrigt känner jag mej väldigt peppad för framtiden, har diverse spännande saker inplanerade och skolan känns inte ohanterlig för tillfället. Notera för tillfället, det varar aldrig, plötsligt står man där med 3 inlämningar, 5 prov och 4 labbrapporter som ska in dagen efter. ååh skit, insåg just att jag har fysikprov nästa vecka, värsta ämnet någonsin.

Nämen ska man ta och vara lite tacksam kanske? Tacksam för att jag har så många möjligheter i mitt liv och att oftast är det enda som står i vägen jag själv och min inställnig. Det blir vad man gör det helt enkelt. 

Och med de sista visdomsorden säger jag adjö. äh, slänger in lite låt-tips också!

 

Vem är du? 

Jag är Anna. Den frågan är lätt att besvara.

Den betydligt knepigare frågan är:

Vad är det som gör mej till den jag är?

Enligt mej är den frågan omöjlig att fullständigt svara på. Men samtidigt är svaret en viktig del för att kunna ta bra beslut i livet. Om vi inte vet vad som gör oss till dem vi är hur ska vi då kunna ta stora beslut? Hur ska vi då kunna veta vilka beslut som passar oss som person och kommer att göra oss lyckliga? 

Jag tror visserligen att vi får en del av svaret när vi fattar fel beslut och får uppleva konsekvenserna av det. Men det känns ibland omöjligt att navigera sej i beslut som påverkar ens tillvaro när man inte vet vad man vill, för man vet inte riktigt vad man vill få ut av det. 

Som tur är brukar vi alla fall veta vad vi inte vill ha och det är, som sagt, ett steg på vägen. Visst känns det läskigt att kasta oss ut i nya upplevelser, men det är ju trots allt i okänd terräng som vi utvecklas.