Satt precis och scrollade igenom Facebook och stötte på detta intressanta blogginlägg, inlägget kretsar kring ett montage med nyhetsrubriker, inte alls olikt rubriker som man ofta stöter på i verkligheten, där alla artiklar handlar om män. Det var faktiskt sjukt intressant och upprörande att läsa, och man får om möjligt en ännu tydligare bild av förlöjligandet och förnedrandet av kvinnor i media. Läs, är mitt råd till dig.

 

För några dagen sedan låg jag i min säng och kunde inte sova, jag tror jag hade fått nog av mörket och insikten att nästa termin snart står framför tröskeln. Så där låg jag, klarvaken fast det snart nog skulle bli morgon igen. Och så tittade jag på min minimala julgran med avsmak och tänkte att "nä, nu får våren ta och komma" och så reste jag mig upp, la ner allt julgranspynt i en låda, flyttade granen och julstjärnan till hörnet av rummet och kände hur jag sa hejdå till vintern (fast den inte ens kommit än). Sen den natten har jag börjat vårpeppa bl a genom mina nya spotifylistor vår och peppig musik och tomorrow will be kinder. I och med peppen så råkade bloggen ta stryk genom en ny bloggdesign. Den gör mig glad, och det är ju bra.

I övrigt hade jag och Amalia filmkväll igår på kyrkan och spontanfärgade mitt hår och klippte till den alldeles för långa luggen. Så nu har jag sagt hejdå till mitt gingerhår på ett tag och välkomnar nu istället en färg mer lik min egen. Det kommer nog ta ett tag att vänja sig, men det ska jag nog klara.

De senaste dagarna har jag blivit besatt av mitt nu- och framtida liv, samt åter igen kommit till insikt om den sanna nattmänniskan jag är. Det är inte så konstigt man blir deprimerad av att leva på daglig rutin, jag behöver liksom ligga vaken till halv fyra på morgonen och lyssna på musik, skriva och låta hjärtat banka. Jag kan inte vakna sju på morgonen och låtsas att jag får någonting gjort. Och jag blir arg över att jag fungerar på det viset.

Mest arg blir jag på de som inte lyssnar, de som inte vill förstå. De som säger att man borde vara tacksam och bita ihop. Och det ganska man borde, att vara tacksam är någonting hemskt viktigt att ta med sig i livet, men om folk bara kunde förstå att det inte är så enkelt. Att låtsas som ingenting är att ljuga mot mig själv, som att bli spottad i ansiktet gång på gång på gång, för man låter inte sig själv stå för sina egna åsikter. Om man ständigt ska försöka banka in i huvudet att det finns de som har det värre och att ens egna problem inte är tillräckligt stora, då svider det till i mig, för då har man på något vis förlorad respekten för sig själv som individ vilket absolut inte är okej. Det är skriveriet fick en oväntad vändning jämfört med vad jag planerat från början. Men men, avrundar kvällens inlägg med att citera Bo Kaspers Orkester:

Två timmar kvar innan julafton. Dagen före dopparedagen spenderdes i vanlig ordning hos kusinerna med resten av mammas släkt. Jag måste säga att det jag älskar mest med hela julen, och vad som för mig är själva höjdpunkten, är just när tjocka släkten sitter i samma rum och allt är kaos. Barn som springer runt och skriker och alla som intensivt pratar med varandra och bildar ett gigantiskt sorl. Det är så mycket glädje bland alla man växt upp med, med familjen. Och vår släkt är så himla fin, så mycket kärlek för varandra.

Igår var sista skoldagen, som tyvärr inte var min bästa, men fina Anna tog med mig hem till henne efter skolan där vi (läs; hon) klädde julgranen och fixade och donade. Jag låg dock mestadels och varvade mellan att läsa An abundance of Katherines och att halvsova i soffan.

Idag var det min tur att julfixa i hemmet, jag har storstädat rummet, klätt min pyttegran samt lyssnat på julmusik på hög volym. Avslutade med att lägga mig i sängen framför datorn med en julmust som sällskap. Ypperligt.

Äntligen är det fredag! Känns så skönt att veta att det bara är en vecka kvar innan lov, 18-årsdag och julafton. Efter tog jag bussen hem men hoppade av vid biblioteket och lånade en bok åt Amalia, dock kunde jag inte hålla mig och lånade Breakfast at Tiffany's åt mig själv. Har bara läst sexton sidor än, och även fast man verkligen lägger märke till att den är skriven på 50-talet är den fin att läsa, så vackert språk. Plus att boken är väldigt kort så jag hinner lätt plöja igenom det och ändå hinna med min övriga läslista. 

Efter biblioteksbesöket gick jag till mormors lägenhet. Hon var borta i någon timme men jag satt läste och spelade sims under tiden, sen gick jag till ICA och hjälpte henne att handla. Man hade inte kunnat önska mer av dagen; skinande sol och kvalitetstid med min finaste mormor som jag tycker så mycket om. Så himla fin dag! 

Nu ska jag spela Sims, det har kommit en ny värld med 20-talstema som verkar väldigt intressant. Ta hand om er och njut av helgen nu!

Jag stannade hemma från skolan idag då all energi sugits ur kroppen. Förra veckan som skulle vara så lugn lyckades bli fullpackad, och med en förkylning på det så sa nog kroppen ifrån. Hur som helst har dagen dels gått ut på att spela sims, men framför allt har jag och mamma kollat på Ärliga blå ögon, en tvserie från 70-talet. Så mysigt att kolla på. Modet, musiken, miljön. Och det faktum att huvudpersonen är så himla cool och självständig. Det är något med mig och gamla filmer som jag inte riktigt kan greppa, kanske är det den lilla hipstern i mig som tar plats, men jag tilltalas så mycket mer av realistiska, starka karaktärer i sämre bildkvalité (som jag bara tycker är charmigt och mer behagligt att titta på) än någon sexistisk actionrulle i 1080p.

 

 

 

Efter tio timmars sömn vaknade jag upp...sjuk. Oönskat resultat, hehe. Kände redan igår att kroppen inte alls hängde med i svängarna. Men idag har jag alltså ont i huvud, mage, är febrig och förkyld.

För att på något sätt kurera mig har jag kollat på A bag of hammers (som förövrigt den fenomenala Johnny Flynn skrivit musiken till, en sann fröjd för öronen) och spelat Sims. Spelar Sims gör jag fortfarande, men jag har bytt ut filmen mot Mando Diaos Infruset. Kanon, tycker jag.

Till sist klämmer jag in lite bilder från Pinterest och hoppas ni är friska och glada och tar vara på vinterhelgen!

 

Ja, hösten gick ju över till vinter på en eftermiddag. Spännande det där med väder och naturens underverk egentligen. Det är som magi, så vansinnigt vackert när man tänker efter.

När jag tog bussen hem halv nio så var himlen virvlande vitprickig. Och när jag hoppade av bemöttes jag av vår bys sanna anda - oplogade trottoarer. Intressant ändå hur de år efter år i princip struntar i vår gata när det gäller plogning, alltid är det decimeterhög snö. Så jag var bra nog anfådd och blöt när jag klev innanför dörren, men det var fint ändå. Gjorde iordning en stor kopp te och skar en skiva hembakt mintchokladkaka som jag köpte idag på en julmarknad. Dessutom har jag satt igång Niotillfems eminenta julplaylist, sådär gammal och go musik som får en att hamna i en helt annan tidszon. Lyssna lyssna!

 

Helgen har varit fullkomligt fullpackad. Både igår och idag har jag stått på julmarknader och sålt för mitt UF-företag. Igår stod jag med Emma, och efter det drog jag till Bollnäs och spelade på Musikcafé och umgicks med fina vänner. Idag var Anna så godhjärtad och höll mig sällskap under byns julskyltning. När vi var klara åkte vi hem till mig och kollade på Epic och drack varm choklad. Tyckte det var så himla mysigt.

Det känns som att jag tagit vara på helgen, och jag känner mig glad vilket är fantastiskt skönt. Dessutom har vi inga större grejer i skolan den kommande veckan, vilket är enormt skönt för mig och mitt psyke. Ska ta vara på min fritid på bästa sätt hade jag tänkt. Vi börjar redan nu med en gammal singel på vinyl med Rick Astley. Det finns ju inget som romantiserar vardagen mer än vinyl i mörkret, tycker jag.

Jag som hade hopp och motivation i hela kroppen igår vaknade imorse med en elak ångest som höll sig kvar under hela dagen. Det var verkligen en sån dag då man skulle kunnat bryta ihop vilken sekund som helst. Som tur är har jag en fantastisk kusin som smsade peppande ord och bjöd på en Daim under kvartsrasten, så himla fint att ha henne på samma skola som mig själv, vilket privilegium. 

Hur som helst så tog skoldagen slut, jag läste Alltings början hela bussresan hem och när jag hoppade av gick jag och köpte lite naturgodis på ICA. Dessutom har mamma börjat julpynta hemmet så i mitt fönster befinner sig nu en adventsstjärna. Jag tog fram kameran för att dokumentera lite, det är ju inte varje dag mitt rum ser så välvårdat ut.

Nu ska jag lyssna på musik & läsa eller kolla på serier medan jag äter naturgodis. Och min uppmaning till dig är att släppa all stress och göra något som får dig att slappna av, det är ju kanske vad man behöver mest en måndag som denna.

Känslan av lättnad och gråtfärdig lycka när man ser ljuset och känner hoppet i kroppen. Tack och lov!

Det är så himla mycket ångest, hela tiden. Det är så mycket prestationer, så mycket brottning och krig med sig själv. Man är inte bra nog, inte vacker nog, har inte självförtroende nog. 

Men sen ser man helt plötsligt ljuset, världens finaste överraskning. Och man vet att man kan göra så mycket med sitt liv, man är kapabel till så mycket, det finns så många anledningar att ha hopp och tålamod. Det är så hela själen bankar och jublar för den vet att nu lymlar kan jag ta mig någon vart.

Framtiden är inte hopplös, och man kan bli så mycket och vara med om så mycket. Inspirationen kommer komma tillbaks, även om man befinner sig mitt i novembermörkret.

  

  

När vintern kommer med sitt mörker är det lätt att känna att allt bara byggs på, att man har massor att göra hela tiden. Speciellt när man kommer hem från skolan och redan då är redo att sova. Men det fungerat ju inte riktigt i praktiken att lägga sig så fort man kommer hem. Den senaste timmen har jag suttit på stengolvet nere i tvättstugan och hackat steatin till vårat UF-företag samtidigt som jag druckit te och kollat på Awkward. Nu ska jag fortsätta hacka stearin, sen ska jag duscha och fixa ännu lite mer med företaget innan jag somnar. 

Hur som helst, imorgon är det fredag och helg. Det hurrar vi för tycker jag! 

Jag vill glömma dig. Och det gör jag oftast. Oftast ger jag dig inte ens en liten tanke. Oftast känner jag inget behov av att grotta ner mig i det där igen, att det inte finns något att hämta mellan oss längre. Vi har ju knappt pratat på flera år. 

Men ändå. Ändå slår det i bröstet så fort jag ser en bild på dig, eller hör ditt namn. Jag vill inte ha dig, jag kan bara inte komma över dig.

Här sitter jag, i sängen, ätandes på säsongens första lussebulle. För en timme sen kom jag hem från Bollnäs där jag och min syster kollat på esteternas musikal. Sen jag kommit hem har jag duschat, kokat te och i detta nu knäppte jag på vinylspelaren som spelar vacker fransk musik.

Efter skolan åt jag, mamma och pappa på stan och därefter strosade vi runt inne på Åhlens för att få tiden att gå. Jag köpte ett nytt anteckningsblock att fylla med fina och fula tankar. Det var dags för ett nytt.

Det är så det bankar och brinner i mig
och jag kan inte hantera det

Nu satsar jag på musiken
Jag kan inte vänta längre

Musik är övernaturligt
jag är 200 % övertygad

Jag är skapad för att skapa
allt jag är vill skrika
och sjunga
och gråta
och skaka

I mitt huvud finns brinnande visioner, toner
så mycket som måste ut

Jag vet att jag vet att jag VET!!!!!!!!!!!!!!! att jag är skapt för musiken

 

---

Detta var vad jag intensivt klottrade ner i mitt anteckningsblock för några minuter sedan. 2/11-13
Jag kan verkligen inte beskriva det bättre än såhär. Det här är mitt bästa försök att sätta ord på det.

Och för att få alla orkanliknande känslor att leva fullt ut tog jag fram min fina vinylspelare och drog igång Total eclipse of the heart och kände hur hela själen skrek av välbehag. I onsdags rensade pappa nämligen igenom sin massiva kollektion av vinylsinglar och jag och storasyster fick en redig hög var. Så nu finns en liten korg i mitt rum fylld med magiska och konstnärliga låtar att dra fram när man vill explodera.

Till sist vill jag länka Ebbots makalösa tolkning av Dansa på min grav, som han uppträdde med i kvällens Så mycket bättre. Wow, verkligen. Hans skrik och all närvaro i musiken gör mig verkligen mållös. Hatten av.

less på att vara en kropp
en kropp som alla ska tycka till om
en kropp som ska anpassas för andras skull
jag vill ju vara så mycket mer

skapar ett scenario i mitt huvud
hur jag greppar tag i mitt ansikte
bänder upp det
delat itu
och ut flödar neonfärgad rök
själen
och allt jag vill göra gör jag

och allt jag vill vara är jag

Det är fredagen innan höstlovet och jag ligger hemma och är sjuk. Vaknade och var riktigt yr imorse, har varit det till och från de senaste veckorna men vet att det brukar gå över ganska fort efter att jag klivit upp och ätit, men idag blev det inte så. Allting snurrade när jag stod i duschen, frukosten hade ingen effekt och att när jag skulle sminka mig tog det 30 minuter för att endast få på min foundation. Så någonstans där gav jag upp, letade mig fram till soffan och bad böner att jag skulle få somna om. En och en halv timme senare vaknade jag, fortfarande mör och har inte vågat röra mig sen dess. Så idag planerar jag ingenting, kolla på film, läsa och äta lite äppelpaj kanske. Jag och mamma bakade en paj igår som blev så himla god.